Unnebelåhkoegïelelaakem - Minoritetsspråklagen

Den nya, sammanhållna lag som föreslogs i propositionen Från erkännande till egenmakt – regeringens strategi för de nationella minoriteterna, antogs av riksdagen 2009 och trädde i kraft 1 januari 2010. Den fick namnet Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724) och ersatte de tidigare minoritetsspråklagarna om rätt att använda samiska respektive finska och meänkieli. Från den 1 januari 2019 revideras lagen så att rättigheter och skyldigheter stärks ytterligare för urfolket samerna och minoriteterna.

Minoritetsslagens allmänna bestämmelser eller grundskydd innebär att lagen gäller i hela landet och omfattar samtliga fem nationella minoriteterna. De fem nationella minoriteterna är samer, tornedalingar, sverigefinnar, judar och romer. Minoritetsspråken är samiska, meänkieli, finska, jiddisch och romani chib. Samerna har även en särskild särställning som urfolk i Sverige.

Anledningen till att samiska, finska och meänkieli har ett förstärkt skydd i minoritetsslagen är att de bedöms vara landsdels- eller minoritetsspråk med historisk geografisk anknytning i Sverige, medan övriga två nationella minoritetsspråk jiddisch och romani chib räknas som territoriellt obunda språk.

Grundskyddet regleras i minoritetsslagens inledande paragrafer, som innebär bland annat:

  • förvaltningsmyndigheter ska informera de nationella minoriteterna om deras rättigheter och det allmännas ansvar enligt denna lag (3 §)
  • det allmänna har ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken (4 §, även 8 § språklagen)
  • det allmänna ska främja de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige (4 §)
  • barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska främjas särskilt (4 §)
  • förvaltningsmyndigheter ska ge de nationella minoriteterna möjlighet till inflytande i frågor som berör dem och så långt det är möjligt samråda med minoriteterna i sådana frågor. Förvaltningsmyndigheten skall föra en strukturerad dialog och även främja barns och ungas möjlighet till inflytande och samråd (5 §)
  • förvaltningsmyndigheter ska anta riktlinjer och mål för sitt minoritetsarbete (5 §)

Minoritetsslagen innehåller även bestämmelser om förstärkt skydd, som innebär bland annat:

  • 17 §, rätten för enskilda att i vissa fall erbjudas förskola och viss annan pedagogisk verksamhet på finska, meänkieli eller samiska regleras i 8 kap. 12 a § och 25 kap. 5 a § skollagen (2010:800).
    Skollagen 8 kap. Förskola på nationella minoritetsspråk.
    12a §, En hemkommun som ingår i ett förvaltningsområde ska erbjuda barn, vars vårdnadshavare begär det, plats i förskola där hela eller en väsentlig del av utbildningen bedrivs på finska, meänkieli respektive samiska. Vårdnadshavare som ansöker om förskoleplats för sitt barn ska tillfrågas om de önskar plats i sådan förskola som avses i första stycket.
    Skollagen 25 kap. Annan pedagogisk verksamhet.
    5a §, En kommun som ingår i ett förvaltningsområde enligt lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk och som tillhandahåller annan pedagogisk verksamhet som avses i 2 § eller 5 § (2010:800) ska sträva efter att erbjuda barn, vars vårdnadshavare begär det, plats i sådan verksamhet där hela eller en väsentlig del av verksamheten bedrivs på samiska.
    Om kommunen erbjuder verksamhet enligt 2 eller 5 § ska vårdnadshavare som ansöker om sådan verksamhet tillfrågas om de önskar plats i verksamhet som bedrivs på samiska.
    Om en kommun som ingår i ett förvaltningsområde anordnar öppen förskola enligt 3 § ska kommunen, om det finns sådan efterfrågan, sträva efter att erbjuda hela eller en väsentlig del av verksamheten på finska, meänkieli respektive samiska.
  • En kommun som ingår i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller en väsentlig del av den service och omvårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska, meänkieli respektive samiska (18 §)
  • Beakta de äldres behov av att upprätthålla sin kulturella identitet (18b §)
  • Informera den som ansöker om bistånd om möjligheterna till sådan samisk service och omvårdnad (18c §)
  • Enskilda har rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid sina muntliga och skriftliga kontakter med en förvaltningsmyndighet vars geografiska verksamhetsområde helt eller delvis sammanfaller med minoritetsspråkets förvaltningsområde (8 §)
  • Utanför ett förvaltningsområde har enskilda rätt att använda finska, meänkieli respektive samiska vid muntliga och skriftliga kontakter i förvaltningsmyndigheters ärenden i vilka den enskilde är part eller ställföreträdare för part, om ärendet kan handläggas av personal som behärskar minoritetsspråket (9 §)
  • Förvaltningsmyndigheter ska verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta behövs i enskildas kontakter med myndigheten (§ 11)

Länk till sidan på sydsamiska.

 

Uppdaterad den 14 november 2022,