Misstanke om barn som far illa
Alla som i sitt vardagliga liv kommer i kontakt med barn eller ungdomar och misstänker att de far illa bör anmäla detta till socialtjänsten.
Alla som i sitt yrke arbetar med barn och ungdomar, eller arbetar på en myndighet vars verksamhet berör barn och unga, är skyldiga att genast anmäla till socialtjänsten om man får kännedom om eller misstänker att barn eller ungdomar far illa.
Vill du vara anonym?
Du har rätt att vara anonym. I så fall är det viktigt att du inte talar om ditt namn eftersom huvudregeln är att socialsekreteraren ska berätta för den som blivit anmäld vem som gjort anmälan.
Tänk på att om du anmäler anonymt så finns det ingen möjlighet för socialtjänsten att ta ny kontakt om det kommer fram oklarheter.
Vad händer efter anmälan?
Socialsekreteraren gör först en skydds-bedömning och tar kontakt med familjen som du anmält och berättar om vad du varit orolig för. En skydds-bedömning innebär att socialsekreteraren gör en bedömning om det finns skäl för omedelbart skydd eller inte.
Socialsekreteraren gör därefter en förhandsbedömning av förhållandena och tar ställning till om förhållandena ska utredas eller inte.
När utredningen är klar erbjuds barnet eller familjen den hjälp som är lämplig.
Om du gjort anmälan i egenskap av tjänsteman är det bra om du och den du anmält träffas tillsammans med socialsekreterare. Du får då möjlighet att berätta om din oro direkt för den det gäller.
Omhändertagande
Ibland händer det att förhållandena kring ett barn blir akut mycket allvarliga. Socialnämnden är då skyldig att se till att barnet inte längre utsätts för fara, och kan när det krävs besluta om att omedelbart omhänderta barnet enligt LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vår av unga).
I vissa fall handlar det om barn och ungdomar som lever på ett sätt som allvarligt skadar deras utveckling. De kanske använder droger eller begår kriminella handlingar. Om socialsekreteraren och barnet och/eller dess föräldrar inte är överens om att barnet behöver vård kan socialnämnden ansöka hos förvaltningsrätten om tvångsomhändertagande enligt LVU.
Vid omhändertagande kommer oftast barnet eller ungdomen först till ett utrednings-/behandlingshem. För barn under 15 år är familjehem vanligast.
