Strandskydd

Vad innebär strandskydd?

Strandskyddet är ett generellt områdesskydd som innefattar vattendrag, sjöar och hav i hela Sverige. Skyddet innefattar inte bara stränderna vid sjöar och hav, utan även mark vid mindre bäckar och dammar omfattas, eftersom dessa områden kan ha betydelse för biologisk mångfald. Allmänt gäller detta skydd 100 meter från strandkanten in mot land och ut i vattnet. Även miljön under vattnet inkluderas. Skyddet kan utökas inom vissa områden till att omfatta upp till 300 meter mot land respektive vatten. Bestämmelserna om strandskydd gäller i tätort och landsbygd, oavsett vilka naturtyper eller arter som finns och oavsett om det finns många sjöar och vattendrag i området.

Syftet med strandskydd

Sveriges stränder är viktiga både för friluftslivet och de växter och djur som lever där. Syftet med strandskyddet är att långsiktigt säkerställa förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur och växter på land och i vatten.

För att uppfylla detta syfte har vissa aktiviteter inom strandskyddet förbjudits. Inom ett strandskyddsområde får man inte: 

• Bygga nytt eller ändra befintliga byggnader så att de inskränker allmänhetens tillgång till stränder.
• Utöka sin privata zon på mark som är tillgänglig för allmänheten. Det kan till exempel vara att ställa ut utemöbler eller anlägga en gräsmatta.
• Gräva eller förbereda byggnationer.
• Uppföra anläggningar eller anordningar, som till exempel bryggor, vägar eller parkeringsplatser, i ett område som annars är tillgängligt enligt allemansrätten.
• Ingrepp får inte väsentligt förändra livsvillkoren för djur och växter.

Undantag och dispens

I vissa fall får kommunen ge dispens från strandskyddet. Kommunen tar ett beslut och skickar det sedan för prövning till Länsstyrelsen, som kan upphäva kommunens beslut. De särskilda skälen som kan motivera en dispens från strandskyddet är: 

• Om området redan har tagits i anspråk på ett sådant sätt som gör att det saknar betydelse för strandskyddet.
• Om en väg avskiljer området från stranden.
• Om en anläggning för sin funktion måste ligga vid vattnet och behovet inte kan tillgodoses utanför området, till exempel ett båthus.
• Om området behöver tas i anspråk för att utvidga en pågående verksamhet och utvidgningen inte kan genomföras utanför området.
• Om området behöver tas i anspråk för att tillgodose ett angeläget allmänt intresse som inte kan tillgodoses utanför området
• Eller för ett annat mycket angeläget intresse.
   

Vid dispens från strandskyddet ska en strandremsa/avgränsning längs stranden säkerställa fri passage och bevara livsvillkor för växter och djur.

Landsbygdsutveckling i strandnära lägen (LIS)

Strandskyddsreglerna ändrades 2009-2010 med syftet att utveckla ett ändamålsenligt strandskydd som tar hänsyn till behovet av utveckling i Sverige, samtidigt som det långsiktiga skyddet av strändernas frilufts- och naturvärden tillgodoses. Med lagändringen fick landets kommuner möjlighet att i sina översiktsplaner redovisa områden för landsbygdsutveckling i strandnära lägen.

Syftet med LIS-områden är att främja och stimulera långsiktig utveckling på landsbygden. Detta behov finns främst i de områden som inte ligger nära större tätorter. LIS-områdena som kommunen pekar ut ska vara områden där det bedöms att en ny bebyggelse, verksamhet, anläggning eller åtgärd bidrar till utveckling av landsbygden. Översiktsplanen är sedan rådgivande vid prövning av ett dispensärende eller upphävande av strandskyddet inom ett LIS-område.

Kompletteringsåtgärder inom strandskyddat område

Länsstyrelsen i Västerbotten har beslutat att de förbjudna aktiviteterna inom strandskyddet inte gäller kompletteringsåtgärder till en huvudbyggnad som vidtas:

 1. Inom 15 meter från huvudbyggnad men inte närmare strandlinjen än 25 meter och

 2. inom en tomtplats som har angetts i ett beslut om dispens.

För att detta undantag ska gälla måste förutsättningarna enligt både punkt 1 och 2 vara uppfyllda. Om det i det enskilda fallet saknas dispensbeslut som anger tomtplats, räcker det dock att förutsättningarna enligt punkt 1 är uppfyllda.

Beslutade föreskrifter gäller från och med den 1 januari 2015.